Alltså det är helt sjukt vilken berg-och-dal bana ridsporten är, ena sekunden är man på topp och motiverad till tusen, andra sitter man i en dal och kämpar för att ta sig upp med motivationen i botten. 
Precis där i botten känner jag att jag sitter och kämpar just nu, när jag bara förra veckan var och klättade längre och längre upp, Daisy blev friskförklarad och får rida, Dufva kändes super fin.. 
Nu står jag med två hästar som inte går att rida (som tur är ingen allvarligt) Utan "bara" utslag som förhindrar att det går att rida.. Hela planen jag hade räknat ut skulle vara bra för tjejerna sprack och nu måste jag ändra om allt, samtidigt som det ska passa med jobb, Dufva har inte kommit riktigt så långt som jag hoppats hon skulle göra( Det har tagit mig ca. 7-8 månader att "göra" om henne till som hon är nu, Hon skulle startat två till P&J innan "vilan" var min plan.) 
Men nu är vi i en dal där vi får ändra allt och göra om planen för dem för att få det så bra som möjligt.

Daisy kommer få en veckas extra igångskrittning, just bara för dessa utslag förstört lite av planen, och Dufva kommer få gå in på sin "halv" vila redan nu = hon får 4 veckors lugnt arbete istället för tre, vilket egentligen inte gör så himla mycket då hon är så pass ung, men Daisy däremot har haft fem veckors ledigt och skulle behöva komma igång ordentligt istället, men hon får extra lugnt istället med extra skrittarbete

. 
Men det är väl det som ger kontraterna i ridsporten?

Allt Allt Allt är en färskvara, ena sekunden kan hästen hoppa OS, andra så kan den stå på tre ben och aldrig mer komma igen.. Det är läskigt att det är så det funkar, men så är det väl med alla sporter och egentligen allt. 
Gäller att ta tillvara på varje dag, varje timme, varje minut & varje sekund, för poff så kan det vara över.